Slovene literature: Dragotin Kette: Šivilja in škarjice // Sömmerskan och saxen

Živela je v starih časih na nekem gradu mlada in zelo prijazna deklica Bogdanka. Bila je šivilja in je služila grajski gospe. Nekega dne je ravno šivala v svoji tihi sobici, ki je imela eno majhno okence na vrt. Sama je bila, zato jo je začel dolgčas napadati, čeprav je imela dela čez glavo. No, ko je tako vbadala in vlekla, merila in rezala, ji je prišlo v glavo polno čudnih misli in želja.


För länge sen i ett slott bodde den unga och väldigt trevliga flickan Bogdanka. Hon var en sömmerska och tjänade slottsfrun. En dag sydde hon i sitt tysta rum som hade ett litet fönster mot trädgården. Hon var ensam, därför började hon ha tråkigt, trots att hon drunknade i arbete. Men när hon sydde och drog, mätte och klippte, dök en massa konstiga tankar och önskningar upp i hennes huvud.


Kaj, ko bi imela take škarjice; da bi se jim samo reklo:
Škarjice, hrustalke,
po rumeni mizi bežite,
jopico mi urežite!
pa bi me poslušale. Če bi jim pa dejala:
Škarjice, hrustalke,
zdaj se pa ustavite,
zdaj pa v kot se spravite!
pa bi se takoj ustavile, to bi bilo lepo!

Hur skulle det vara om jag hade en sådan sax; att man bara skulle säga till den:
Sax, saxa
på det gula bordet spring,
klipp mig en jacka!
och den skulle lyda mig. Om jag sade till den:
Sax, ??
stanna nu,
och lägg dig i hörnet nu!
och genast skulle den stanna, det skulle vara fint!


je dejala sama pri sebi, pa vendar tako, da jo je lahko slišal tudi kdo drugi. Kakor je to izgovorila, je priletela na vejo pred okencem drobna ptička in zapela: »Oj Bogdanka, kar si prosila, to si dobila!« Ko je deklica to slišala, se je tako ustrašila, da se je zbodla v prstek. Medtem pa, ko si ga je obvezovala s platencem in belo nitjo, je čudna ptičica odletela. To je bilo Bogdanki žal, ko je ni več videla! Kako rada bi še enkrat slišala tiste besede od drobne ptice. Toda ptičice ni bilo nikoder več. »Čakaj,« si je mislila deklica, »hočem pa vendarle poskusiti, kar je dejala ptičica!« In hitro je zapela: »Škarjice, hrustalke, po rumeni mizi bežite, jopico mi urežite!« In glej ga, spačka! Škarjice - hrustalke so se dvignile in jele rezati belo platno na mizi. Obračale so se hitro kakor kača in rezale tako natančno, da se deklica ni mogla dovolj načuditi. In ko je bilo urezano vse platno na mizi, so skočile dol na skrinjo, da bi tudi tam pričele svoje delo. Toda deklica jim je brž zaklicala:

sade hon för sig själv, men ändå, så att även någon annan kunde höra henne. Då hon uttalat detta, flög en liten fågel till grenen framför fönstret och sjöng: Oj, Bogdana det du bad om har du fått« När flickan hörde det blev hon så rädd att hon stack sig i fingret. Under tiden när hon förband det med en tygbit och vit tråd, flög den märkliga fågeln iväg. Bogdana blev ledsen, när hon inte längre såg den! Hon hade gärna än en gång hört den lilla fågelns ord. Men fågeln fanns inte längre någonstans. » Vänta, « tänkte flickan » jag vill ändå prova det som fågeln sa« och snabbt sjöng hon: »Sax, ??, på det gula bordet spring, klipp mig en jacka!« Och se den, ett vidunder! Sax - ?? reste sig och började (??jele) klippa det vita tyget på bordet. Den vände sig lika snabbt som en orm och klippte så noga, att flickan inte kunde bli tillräckligt förvånad. Och när allt tyget på bordet var klippt hoppade den ner i kistan, för att även där göra sitt jobb. Men flickan ropade snabbt till den:
Škarjice, hrustalke,
zdaj se pa ustavite,
zdaj pa v kot se spravite!

Sax, saxa
stanna nu,
och lägg dig i hörnet nu!


In precej so bile pri miru in so ležale lepo v kotu in niti ganile se niso. »To pa to!« si je mislila Bogdanka vsa, srečna in vesela. Kaj bi ne bila ! Zdaj ji ni bilo treba polovico toliko delati kot poprej. Ona je samo šivala, rezale pa so škarjice same. Tudi grajska gospa je bila dosti bolj zadovoljna z njo in kar načuditi se ni mogla, kako more Bogdanka obleko tako lepo natančno in vendar tako hitro narediti. Pride torej nekega dne k nji in ji reče: »Kako je to, ljuba moja Bogdanka, da zdaj vse tako natančno urežeš in tako hitro sešiješ, saj si prej potrebovala vedno več časa?« »Seveda sem ga,« ji je odgovorila deklica nedolžno, »saj prej pa tudi nisem imela takih škarjic.« »Kakšnih škarjic ?« jo vpraša sedaj gospa radovedno. In Bogdanka ji pove vse po pravici, kako je prosila za take škarjice, ki bi same rezale, in kako jih je dobila. Nato hoče gospa videti te škarjice, kako režejo. Ko jih je pa enkrat videla, jih hoče dobiti na vsak način od deklice. In ko jih ne more ne s hudo ne z lepa izprositi in Bogdanka nobenega denarja noče sprejeti zanje, tedaj jo gospa spodi iz gradu, škarjice pa ji vzame. Vsa žalostna in potrta je šla deklica iz gradu in objokovala svojo nesrečo. Pot jo je peljala skozi temen gozd. Ko tako hodi in hodi med visokim drevjem, zasliši hkrati nad seboj znano petje. Ozre se kvišku in koga zagleda? Na drobni vejici nad deklico se je zibala tista ptičica, ki se ji je bila nekdaj na oknu prikazala, otresala je z glavico in potem tiho zapela:


Och genast var den lugn och låg fint i hörnet och den rörde sig inte ens. » Det var det « tänkte Bogdana helt lycklig och glad. Varför skulle hon inte vara det? Nu behövde hon bara jobba hälften så mycket som förr. Hon behövde bara sy och saxen klippte själv. Även slottsfrun var mycket mer nöjd med henne och kunde faktiskt inte sluta förvånas av hur fint noggrant och ändå snabbt Bogdana sydde kläderna. Några dagar senare gick hon till henne och sa: » Hur kommer det sig, min kära Bogdana, att du nu klipper så noga och syr ihop det så snabbt, behövde du verkligen mer tid förr « »Givetvis behövde jag det « svarade flickan oskyldigt »Men innan så hade jag inte en sådan sax.« » Hurdan sax « frågade frun henne nyfiket. Och Bogdana berättade hela sanningen, hur hon bad om en sådan sax, som själv skulle klippa och hur hon fick den. Sen ville frun se saxen, hur den klipper. När hon sett den en gång, ville hon på alla sätt få den av flickan. Och när hon varken med ilska eller med vänlighet kunde få den och Bogdana inte ville ta emot några pengar för den, då jagade frun bort henne från slottet och tog saxen. Helt ledsen och nedstämd gick flickan från slottet och begrät sin olycka. Vägen följde henne genom en mörk skog. När så hon gick och gick bland höga träd, hörde hon samtidigt ovanför sig en känd sång. Hon tittade upp och vem såg hon? På en liten gren ovanför flickan vaggade den där fågeln som en gång visade sig i fönstret för henne, den skakade av sig med huvudet och började sjunga sen tyst:

Oj Bogdanka,
kar si izgubila,
boš nazaj dobila!

Åh Bogdana,
det som du förlorat,
ska du åter få!

In kakor je to zapela, je že ni bilo več na drevesu. Deva pa je šla nekoliko potolažena dalje po gozdu. Medtem pa je šla grajska gospa vsa vesela v svojo sobo, kjer je imela nakopičenih vse polno lepih oblek, pa tudi blaga zanje. Hitro vzame škarjice iz žepa in jih postavi na mizo ter vzklikne:

Och precis som den hade sjungit detta fanns den inte längre i trädet. Men ungmön gick något gladare längre in i skogen. Och under tiden gick slottsfrun överlycklig till sitt rum, där hon hade en hög med alla vackra kläder, men även tyger till henne. Hon tog snabbt saxen ur fickan och lade den på bordet, samt utropade:

Škarjice, hrustalke,
po rumeni mizi bežite,
jopico mi zrežite!

Sax, saxa
på det gula bordet spring,
klipp åt mig i en jacka!


Škarjice pa so takoj ubogale in začele rezati jopice. Ker je namreč gospa rekla »zrežite« namesto »urežite«, so škarjice trgale vse blago in obleko na drobne kosce. To se je gospa prestrašila ! Hitro je začela misliti, kaj naj reče, da jih bo zopet ustavila, toda zastonj. Ni in ni si mogla tega domisliti. Škarjice pa so le škrtale in rezale. »Joj, joj!« je javkala, »kaj bo z mojo obleko!« In hitela je k škarjicam in jim poskušala iztrgati obleko, toda škarjice se nikakor niso dale odtrgati in so le dalje škrtale in rezale. Gospa je kar besnela in jih lovila po mizi, toda škarjice so se malo brigale za njen strah in njeno jezo. »Škrt, škrt,« so delale in zrezale skoraj vso obleko, kar je bilo v sobi. Ko pa ni bilo več obleke, so se spravile kar na dragocen plašč, v katerega je bila ogrnjena gospa, in začela sedaj rezati še tega. Zdaj, zdaj je bila šele gospa v strahu, kaj bo. Kot brezumna je tekala po gradu in otresala hudobne škarjice, toda te se še zmenile niso za otresanje in so kar dalje in dalje rezale, da so leteli drobni koščki od dragocenega plašča. Tu se spomni gospa v največji sili;. da ve deklica za tiste besede, s katerimi samo se dajo ustaviti te škarjice. Hitro, hitro se tedaj spusti za njo v gozd, da bi jo čimprej mogoče dohitela in se rešila nesrečnih škarjic. Ko je tako letela več kot pol ure, zagleda slednjič ubogo deklico, ki tiho in žalostno koraka po slabem gozdnem potu. »Reši me, reši me, deklica, teh svojih škarjic, da mi ne porežejo še te obleke, ki jo imam na sebi; bogato te poplačam,« je začela vpiti za njo. Deklica se skoraj ni mogla zdržati smeha, ko je videla svojo nekdanjo gospo vso obupano in razcapano, vendar je hitro vzkliknila:


Och saxen lydde genast och började klippa i jackorna. På grund av att frun sade »klipp upp« istället för »klipp ut« , klippte saxen i sönder alla kläderna och tygerna i småbitar. Detta skrämde frun! Snabbt började hon tänka, vad bör hon säga, så att den åter skulle stoppa, men förgäves. Hon kunde inte ens tänka ut det. Och saxen bara gnisslade(?) och klippte. »Oj, oj!« gnällde hon, »vad ska hända med mina kläder! « Och hon skyndade till saxen och försökte dra bort kläderna, men saxen tillät inte att på något sätt dras bort och den fortsatte bara att gnissla och klippa i sönder. Frun blev helt rasande och jagade efter den på bordet, men saxen brydde sig lite om hennes rädsla och hennes ilska. »Sniken, sniken,« sade den och klippte nästan i sönder alla kläder som fanns i rummet. När det inte längre fanns fler kläder, riktade den in sig på en dyrbar rock i vilken frun var insvept och började nu klippa i den. Nu, nu först nu var frun rädd, vad ska hon ta sig till? Som en galning sprang hon runt i slottet och försökte skaka av den elaka saxen, men den reagerade inte på det och fortsatte att klippa mer och mer, så att småbitar av den dyra rocken flög iväg. Här erinrades frun om den starkaste kraften; att flickan kunde dessa ord med vilka man kan stoppa denna sax. Snabbt, snabbt tog hon sig nu till skogen, så att hon så snabbt som möjligt skulle kunna komma ifatt henne och bli kvitt den olycksbådande saxen. När hon rusade så i mer än en halvtimme såg hon till slut den fattiga flickan, som tyst och med sorgsna gick på den dåliga skogsstigen. »Frigör mig, flicka, denna din sax, så att den inte även klipper i sönder dessa kläder, som jag har på mig; jag kommer att betala dig i överflöd « började hon ropa efter henne. Flickan kunde nästan inte hålla sig för skratt, när hon såg sin förre detta fru helt förtvivlad och söndertrasad, men hon utropade snabbt:

Škarjice, hrustalke,
zdaj se brž ustavite
in v moj žep se spravite!

Sax, saxa
stanna snabbt nu,
och hoppa in i fickan min!

In res! Škarjice so se takoj ustavile in v naslednjem trenutku jih je že imela deklica v svojem žepu. Gospa je bila v hudi zadregi in se od sramote ni vedela kam dejati. Vendar pa se je hotela pokazati hvaležno in je ponujala deklici mošnjo cekinov in jo vabila, naj se zopet vrne. Toda deklica ni hotela sprejeti niti denarja niti se ni hotela več vrniti k lakomni gospe,. temveč se je lepo napotila na svoj dom, kjer si je s šivanko in čudodelnimi škarjicami toliko zaslužila, da je bila kmalu najbolj premožna deklica v vsej okolici. Pa je ostala vedno skromna in ponižna ter je storila ljudem veliko dobrega, saj je imela s čim.

Och sant! Saxen stoppade genast och i nästa ögonblick hade hon den redan i sin ficka. Frun skämdes mycket och av skammen visste hon inte var hon skulle säga. Men hon ville visa sig tacksam och erbjöd flickan mycket pengar och erbjöd henne att återvända. Men flickan ville varken ta emot pengar eller återvända till den giriga frun, utan hon begav sig mot sitt hem, där hon med sömnad och den mirakulösa saxen tjänade ihop så mycket, att hon snart var den förmögnaste flickan i hela området. Men hon förblev alltid anspråkslös och ödmjuk samt så gjorde hon mycket bra för andra, för hon hade ju med vad.



översatt av © Dolores Meden 2010